Att dessa tankar aldrig kan ta slut
- 24 Augusti 2008
Gjorde något riktigt dumt och kollade igenom bloggen, fick syn på detta, skrivit bara några timmar innan det var dags att åka till Landvetter. Tänk att ha så stora drömmar och höga förväntningar som grusas så snabbt.
Jag vet att det vore dags att glömma allt det där, något jag aldrig lär göra, oavsett hur mycket jag än försöker. För ett halvår sedan trodde jag att jag vid denna tiden inte skulle se det som ett misslyckande utan mer som en "erfarenhet".
Ärligt talat lär jag aldrig göra det!
Är trött på att stänga allt inne, att undvika minnet, att sätta upp en fasad utåt, att låtsas som att allt är bra och att man är glad över denna så kallade "erfarenhet". Ärligt talat önskar jag att jag inte hade åkt iväg, att jag visste bättre innan och att jag visste hur allting skulle sluta.
Så till alla er som har höga förväntingar på livet, snälla ha inte det, de grusas bara ändå och det enda du har kvar är bitterhet och ett krossat självförtroende.
Det var bara det jag ville säga.
"Jag sa hur jag kände, att jag ville åka hem och på världens sämsta engelska. Hon blev så fruktansvärt arg och helt kall. Kollade bara på mig som om jag var pestsmittad eller något. Jag orkar fan inte mer, hur ska jag klara en hel jävla månad till på detta stället? FY FAAAN!! Vill inte vara kvar här längre, VILL HEM NU!!!"
- 18 September 2008
jag har oxå tänkt så att varför ska man ha höga förv¨äntnigar trots att de ändå bara krassas sen.. men ändå gör jag inte så.. efter varje krossad "förhoppning" kommer jag ut ännu starkare, och med ännu större förhoppningar och förväntningar! det ska man göra, låt aldrig livet köra över dig, för tillsist hamnar du där du kommer vilja vara bara du tror på dig själv.. låt inte dig själv sjunka ner under marken gumman.. du är värd mer än det! ta för dig istället
Jag förstår faktiskt känslan, förväntningarna och känslan av att ha något så stort på gång och att det känns som ett misslyckande men det är ju tack vare det vi lärt oss som vi är där vi är idag, om allt hade varit "bra" i USA så hade du varit där ett år, men vad är det som säger att du hade mått bättre när du kom hem igen? Du kanske inte skulle flyttat till Linköping, bestämt dig för att plugga och inte fått en massa erfarenheter med dig som du kommer ha nytta av även om det inte känns så.. Tro mig kristin, du är en helt underbar människa och jag är grymt tacksam att jag fått träffa och lära känna dig lite, hoppas inte att det är slut med det, och jag hade aldrig träffat dig om du inte skippat usa och jag nått botten i mitt liv, så lite tacksam är jag allt, för oss båda ;) KRAMAR I MASSOR!
