En ihoppackad lägenhet, ett betyg på uppsatsen och en sjukt massa sommarlov!
Sitter hemma i lilla Lisch (får dock snart byta lilla mot "stora" eftersom jag tydligen snart ska flytta till en liiiite mindre stad) och njuter sjukt mycket av att ha sommarlov. Ser verkligen fram emot att bara ta det lugnt, slappa och hoppas typ asmycket att det blir en sjukt solig sommar. Känner typ för att ligga nere vid sjön och bara slappa hela långa sommaren. Vore inte helt fel, nej!
Sista dagarna i Linkan gick åt att umgås med några av de bästa; sushi och kaffe med Jessica & Sandra, ridtur med sis, chill & crepékäk med Johanna. Samtidigt som jag verkligen ser fram emot att börja mitt "riktiga" liv med jobb och vad nu annat framtiden kommer ge med sig, så kan jag inte låta bli att vara en aning sorgsen över att studietiden är över. Skolan har ju trots allt varit mitt liv typ hela livet. Och jag är så enormt tacksam över vad man lärt sig och alla underbara människor man träffat under denna tiden. Även om det vissa perioder varit riktigt jävla pisstufft, så har man ju kommit ut ur det betydligt starkare och fått en tilltro till sig själv som man inte hade fått annars. Men det går inte att undgå att det verkligen är sjukt trist att inte få träffa alla fina människor varje dag, att ta en spontanpromenad runt Stångån eller ett glas vin på någons balkong. Nej, tacksamhet är något jag verkligen känner, det och en aning sorgsenhet!
Så sjukt jävla bra vi är!!!
Nej, nu tänker jag fortsätta njuta av att ha sommarlov, mysa med några av de gosigaste krabaterna som finns och ladda (samt hålla tummarna för bra väder) inför midsommarfirandet!
Ha det finemang och ha typ en bäst sommar!
//Björksavsirap
Sista dagarna i Linkan gick åt att umgås med några av de bästa; sushi och kaffe med Jessica & Sandra, ridtur med sis, chill & crepékäk med Johanna. Samtidigt som jag verkligen ser fram emot att börja mitt "riktiga" liv med jobb och vad nu annat framtiden kommer ge med sig, så kan jag inte låta bli att vara en aning sorgsen över att studietiden är över. Skolan har ju trots allt varit mitt liv typ hela livet. Och jag är så enormt tacksam över vad man lärt sig och alla underbara människor man träffat under denna tiden. Även om det vissa perioder varit riktigt jävla pisstufft, så har man ju kommit ut ur det betydligt starkare och fått en tilltro till sig själv som man inte hade fått annars. Men det går inte att undgå att det verkligen är sjukt trist att inte få träffa alla fina människor varje dag, att ta en spontanpromenad runt Stångån eller ett glas vin på någons balkong. Nej, tacksamhet är något jag verkligen känner, det och en aning sorgsenhet!
Jag och världens bästa uppsatspartner fick mail från vår handledare för betyget på uppsatsen idag btw;
Nej, nu tänker jag fortsätta njuta av att ha sommarlov, mysa med några av de gosigaste krabaterna som finns och ladda (samt hålla tummarna för bra väder) inför midsommarfirandet!
//Björksavsirap
Kommentarer
Trackback
