Mintextrakt

Jo det är faktiskt det jag känner mig, som ett stort ändå misslyckande. Det har gått att träna undan länge men idag kom det, och jag vet inte vad som händer. Läste andras bloggar och bara bröt ihop totalt, är så fruktasvärt avundsjuk på alla som är iväg och gör något, missförstå mig inte för jag unnar er verkligen att göra det ni gör! menjag är så himla besviken på att detsom skulle bli the best yearof my life visade sig bli den värsta månaden jag vart med om, några veckor som var totalt bortkastade, då man kunde göra något vettigt med sitt liv, istället för att som nu, sitta här i kalla sverige och bara vara så jävla besviken på att allting kunde gå så fel. Och så kommer det nu! Ne fan jag vet inte, vet fan ingenting alls. Undra om jag alltid kommer känna så här? När man möter någon som pratar om sin toppenresa till holalula, kommer man alltid bli så avundsjuk och känna som om något fattas liksom? Och det värsta av allt är att när man försöker föklara hur man känner, ör det ingen som fattar. Jag tror inte att man kan föreställa sig vissa saker förrän det händer en själv, men varför ska folk vara så trångsynta? Nej Kristin du är inte misslyckad, men hade det vart jag hade jag nog försökt.. Fan ta er! Fatta hur det känns!!!

Kan man bli mer besviken på livet än vad jag är nu?