I min värld finns bara jag, dit är ingen annan inbjuden

Känner en enorm underbar lyckokänsla! Lycklig för att jag vågade chansa och hoppa på denna resa, att familjen är underbar och att jag träffat fantastiska vänner. Lycklig för att få bo i London och till och med bli irriterad på "turister". Lycklig för att jag på något sätt lyckas ta mig vidare och en enorm lättnad att allting verkligen fungerar.

Känner dock samtidigt en enorm saknad av allt det vanliga, det som kallas "hemma". En saknad av alla vänner där hemma som jag på något sätt lyckas hålla kvar. En saknad av familj.

Men även om saknaden känns enorm är det ju trots allt bara sju veckor kvar tills man är hemma på van fot igen, tills man får träffa allt folk. Känns konstigt att man varit här halva tiden, att det inte ens är två månader kvar.
Går sjukt snabbt, helt sjukt!

Har idag inte gjort många knop, typ. Gjorde häxhattar inför Halloween, roligt roligt. Var på balettlektionen, vilken Gab uppförde sig exemplarisk på medan Meli inte riktigt var lika duktig. Tur att det inte var min sak att hålla reda på ungen! Ingen mer balettlektion för henne där i alla fall, nej nej.

Sedan var Amanda hemma rätt stor del av dagen, så jag har i princip kollat på tv sedan fyra. Trevligt värre, yeep!

I morgon ser jag fram emot att träffa mina kära vänner inne i London, hoppas på en trevlig dag och kväll och på att alla är friska och glada, eller glada åtminstone!

Hej hopp, nu ska jag ägna resten av fredagskvällen åt Vampire Diaries och Grey's plus en massa godis!

//Fruktstund

Kommentarer



Namn
Kom i håg mig

Mail (publiceras ej)

Blogg

Kommentar

Trackback
RSS 2.0