Mintextrakt

Satt för några veckor sedan i mitt gamla rum och rensade ut en jävla massa skit. Längst in i garderoben hittade jag en papperslapp som var helt tillskrynklad och såg så där gammal ut. Jag vecklade ut den och började läsa. Det visade sig vara ett gammal brev från en gammal vän, ett väldigt fint gammalt brev som slutade "... och jag vet att vi aldrig kommer tappa kontakten". Jag kände hur en tår rann ner för kinden och började tänka."Vad fan hände?" För tappa kontakten var precis det som hade hänt och jag insåg hur mycket jag ångrade att detta verkligen hade hänt också. Men att ha modet och ta upp kontakten med denna vän kan nog vara något utav det svåraste man kan göra, för man vet verkligen inte vart man har denne i dagsläget. Man vet inte vart hindren ligger längre och man vet inte riktigt vad som gått snett. Med vissa personer vet man verkligen att DÄR där hände det, men med vissa inte. Tiden sätter sina spår mer eller mindre tydligt och ibland suddas allt ut allt efter som. Man vet inte HUR man ska våga hoppa hoppet, hur man ska ta kontakten. Men en dag, då ska jag allt våga att ta kontakt med denne förlorade vän, en dag. Det lovar jag mig själv. Det måste jag!