Mintextrakt

Har kommit in i en period där jag bara har panik inför framtiden och längtar tillbaka till baktiden. Gick igenom gamla grejer från tiden i Linköping och fick bara känslan hur jag önskar att jag ibland stannat kvar där. Vissa minnen och saker får en att tänka tillbaka och får fram de gamla känslorna igen. Saknaden kan bli oerhört och jag ångar alla minnen jag aldrig fått uppleva med dom människorna. Sedan kommer det andra ikapp och jag blir istället påmind om allt det andra man fått upplevt bara för att man hoppade av lärarutbildningen. Framför allt London- det bästa som hänt i mitt liv what so ever. Och sedan alla vänner man istället fick när man flyttade till Karlstad. De som inte kan ersättas för något annat överhuvudtaget. Dom bästa! Men det är svårt, jag är oerhört splittrad när det kommer till dom där känslorna, till när man önskar sig tillbaka samtidigt som man nästa skäms över att göra det, just på grund av allt det där andra man istället fått uppleva. Nej jag är splittrad- oerhört splittrad!

I fredags fick jag äntligen mitt examensbevis
och sedan tänkte jag provbaka examenstårtan jag tänkte bjuda på vid mitt examensfirande. Men det blev en barntårta, så jag håller mig till det som funkar bäst- moussetårtan