Dagen då mormor lades till ro
Är tillbaka i Linköping efter en mycket tung och ledsam, men i samma stund vacker resa hem till Lidköping. Älskade mormors begravning var i fredags, en fruktansvärt ledsam men samtidigt vacker sådan. Känns helt absurt att aldrig mer få prata med henne, har nog inte riktigt fattat det än. Aldrig mer känns så långt borta!
Får hoppas världens bästa mormor vilar i frid!
//Kristin
Vi fick dock tillfälle att träffa mammas kusiner från Norrland, något som ju inte händer särskilt ofta. Mamma hade bjudit hem dom och resten av familjen på kvällen i fredags, och under omständigheterna var det faktiskt riktigt trevligt!
Får hoppas världens bästa mormor vilar i frid!
//Kristin
Kommentarer
Trackback
